Hakuna matata - det finns inga bekymmer!

I januari 2018 åkte studerande från GGs och Kauniaisten lukio på sin fjärde gemensamma exkursion till höglandet Taita Hills i sydöstra Kenya. En gammal norsk missionsstation i byn Weruga fungerade som huvudsakligt härbärge för vår finländska expedition. Missionsstationen fungerar nuförtiden som Helsingfors universitetets forkskningsstation och den ligger nära vår vänskola, Canon Kituri High School. Om livet på skolan och våra deltagares tankar kan du läsa mera här:


Vår resa till Kenya fungerade som en perfekt representation av vad vi gör under lektionerna i ämnet geografi - vi undersöker områden ur flera olika synvinklar. Den här gången gick det emellertid inte bara ut på att sitta vid en skolbänk och pränta in information, utan den här gången fick vi verkligen uppleva allt på riktigt. Till skillnad från vanliga semesterresor man gör med familjen var vi inte turister - vi var gäster som fick till uppgift att anpassa sig till den lokala kulturen. Att inta det kenyanska synsättet på tid blev snabbt ett måste och i och med detta intogs även vårt motto ”Hakuna matata”. Att hålla tacktal var en annan sak som vi snabbt fick bli vana vid. De människor vi fick träffa under resan lärde oss så mycket mer än vad en lärobok någonsin skulle kunna göra.

SAM 1200

Vi var speciellt överraskade över den stora skillnaden mellan kön, ålder och löneinkomster. Skillnaden mellan pojkar och flickor var enorm och att man inte fick tala med det andra könet i skolan var väldigt annorlunda än i vår kultur. De flesta var fattiga och man märkte lätt vilka som var rika och vilka som var fattiga. Människor stressade inte och verkade allmänt gladare än i vårt land. 

Det bästa med resan har varit människorna. I vår vänskola Canon Kituri var alla människor väldigt glada och trevliga, och det fick oss och tänka på våra egna liv. Specielt när vi besökte barnhemmet och i fattiga och torra Naivasha börja vi tänka på det. På barnhemmet för autistiska barn och barn med andra funktionsnedsättningar som övergetts av sina familjer insåg vi hur små mina egna problem här hemma egentligen var. Regel nummer ett på barnhemmet var att komma ihåg att le, en regel barnen själva verkade ha lättare att följa än vi finländare. Vi såg också negativa saker. Det fanns massor med skräp, och man såg att unga människor bara "chillade" vid vägen mitt på dagen i stället för att jobba. Men när vi var inne i Nairobi hade det ha lika bra kunnat vara vilken annan storstad som helst, om det inte vore för att man såg poliser med maskingevär överallt. Man såg också att Kenya (speciellt Nairobiregionen,) går massor framåt för man såg nya fina nybyggen överallt.

SAM 1825

I vänskolan var det några av de kenyanska eleverna som undrade vad vi gillade mest med Kenya. Vi svarade att förutöver de trevliga människorna var naturen i Kenya något vi beundrade. De höga bergen med djupa bergsregnskogar, de artrika savannerna, för att inte tala om zebrorna, girafferna och aporna som bodde granne med oss vid Lake Naivasha. 
Naturen var väldigt annorlunda och intressant, och vi blev förvånade att där fanns djur överallt, att man inte måste gå på safari för att se giraffer och zebran. 


SAM 1520


Resan till Kenya var verkligen ögonöppnande och allt vi såg och upplevde där går helt enkelt inte att förklara endast med ord. Från stunden då vi steg ur flygplanet ändå fram till sista minuterna av resan blev vi bemötta av ett trevligt och glatt folk. Kenyanerna är väldigt pratsamma och trots att en del av dem vi träffade under resan levde i mycket svåra levnadsförhållanden hade de gott om leenden att dela med sig av.

Flera bilder från vår exkursion hittar du på hemsidans bildarkiv!

Text: Lukas Kankkunen, Linn Söderlund, Ronja Johansson och Emma Jakobsson​
Bilder: Eva Gustafsson

ggs 2d vit