Tre medaljer på tre år!

Det är alltid en ära att få representera skolan skriver Lukas i sin text om årets innebandyturnering. Dessutom har det gått bra flera år i följd. Läs hela artikeln här.



51953778 2024072434328813 4075336335068495872 n

Än en gång var det tid för ett av skolårets höjdpunkter, innebandyturneringen. Vårt lag bestod av personer från olika årskurser och bakgrunder, vissa från Esbo, vissa från Grankulla och en från Malmö. Det som förenade oss var kärleken till innebandy samt att vi ger vårt yttersta varje gång vi drar på oss GGs gröna skjorta. Det är alltid en ära att få representera sin skola.


Vi gick in i finalturneringen med höga förväntningar. Från kvalgruppen hade vi gått vidare som etta efter en dominerande insats och de två senaste åren har GGs spelat i final. Vår första match var mot Solvalla och det fick en dunder start när vi gjorde mål redan i första bytet. Efter det märktes det ändå tydligt att det var dagens första spel; tempot var långsamt och vi fick inte vår eget spel att fungera. Fastän vi tydligt var det bättre laget så vann vi till slut endast 2-0, till stor del pga Solvallas förträffliga “peittopeli”, dvs de täckte alla vår skott. Matchen var ett så kallat rutinspel, vi gjorde det som krävdes, men inte mera än det.

Den andra matchen i gruppspelet var mot Lovisa. Förhands sett var Lovisa det tuffaste motståndet i gruppen, för de hade många aktiva innebandyspelare som spelar tillsammans i Loviisan Tor. Trots att vårt eget spel inte levde upp till sitt potential, så var matchen väldigt jämn. Båda lagen hade sina chanser att vinna men när summern tjöt visade resultattavlan 3-3. Det betydde att det laget med bättre målskillnad skulle spela i finalen.

Inför det sista spelet mot Ekenäs var spelets regler väldigt klara: gör mycket mål i fall du vill spela i finalen. Lovisa hade tidigare vunnit Ekenäs 10-0 och vi visste att det var troligt att Lovisa skulle vinna Solvalla med åtminstone 2 mål. Vi gjorde ett par förändringar i kedjorna inför matchen och efter 24 minuter av vår dominans var resultatet på tavlan 12-2.

Hoppet över finalplatsen levde ännu. Ifall Lovisa skulle vinna med mindre än 3 mål över Solvalla skulle vi spela i finalen. Länge såg det bra ut, tills de sista minuterna då Solvalla fick en 5 minuters utvisning och Lovisa öste in 3 mål under den tiden. Det visade sig öde stridigt att vi inte gav vårt allt på morgon matchen, utan istället nöjde vi oss bara med vinsten. Det var på ett väldigt bittert sätt vi fick säga adjö åt våra guldförhoppningar.

Istället för final blev det bronsmatch mot våra ärkerivaler Mattliden. Vi visste att de är ett väldigt tufft motstånd och efter en skräckinjagande början gick blåtröjorna från Mattby upp i ledning. Vi lät inte deras starka början avskräcka oss, utan istället visade vårt lag sin bästa sida, bollen rörde på sig och de flesta av motståndarnas skott täcktes. Långsamt men säkert tog vi kontroll av spelet. Fastän spelet ännu var jämnt tog vi först fast dem och sedan gick vi förbi. Till slut när summern ringde var resultatet 6-2 till oss, efter ett par sena mål av vår “abikedja”. Fastän brons inte var målet, måste man ändå vara nöjd med att vi fortsatte den redan tre år långa medaljsviten.  Speciellt stolt måste jag vara över hur vårt lag klarade av att vända den knappa förlusten av finalplatsen, till vårt bästa spel med bred marginal i bronsmatchen. Tre medaljer på tre år är inte så illa för en “akademisk skola” och förhoppningsvis fortsätter sviten även de kommande åren.

Det är med vemod jag lämnar bakom mig skolinnebandyn. Varje år har det varit en speciell upplevelse. När vi träffades för första gången på hösten var vi en skara individer. Till kvalturneringen har vi vuxit oss fram till ett lag och när det äntligen är dags för finalturneringen är vi mer än ett lag, vi är ett gäng vänner med ett gemensamt minne för livet. Vi har haft otaliga glada stunder tillsammans, inte bara under matcherna, utan också under träningarna och matchen mot lärarna. Skolidrotten är någonting som ypperligt reflekterar vad GGs är. Ett gäng personligheter som kommer tillsammans för att klara av någonting större.

Lukas Kankkunen

ggs 2d vit